Att inte orka

Det här är ett mycket mer personligt inlägg än vad jag brukar göra. Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska skriva något om det här. Från början tänkte jag att det bara var något tillfälligt, men då det har påverkat mitt liv väldigt mycket de två senaste månaderna så kändes det falskt att inte skriva något alls om det. Någon kanske har varit med om liknande, för jag vet att jag inte är ensam. Jag vill också bidra till att visa att allt inte är perfekt under ytan av sociala medier.
 
 
Från en dag till en annan gick jag till att inte orka mer. Jag orkade inte öppna min skoldator, hela kroppen sa ifrån. Det var en orkeslöshet jag aldrig känt förrut. Kroppen stretade ifrån så mycket den kunde, efter att jag inte lyssnat på någon av de tidigare signalerna som kroppen givit mig.
 
Jag har alltid varit ambitiös i skolan och gjort mitt bästa. Att inte klara av skolan skapade en stark känsla av misslyckande. Alla andra klarar ju skolan, så varför kan inte jag göra det?
 
Jag fick vara hemma i nästan en vecka för att återhämta mig. Under den tiden tog jag hand om mig själv och fokuserade på att jag skulle må bättre. Första dagen orkade jag bara ligga i sägen och kolla på youtube-videos och serier. Under långa stunder låg jag bara i sängen och stirrade upp i taket. De andra dagarna lyckades jag bland annat ta mig ut på promenader och ta långa bad.
 
De senaste två månaderna har jag jobbat hårt för att ta mig tillbaka. Till en början hade jag inte mycket ork och det var en stor ansträngning att klara av en skoldag. Sedan har jag behövt ta igen det som jag missat och inte orkat göra i början, samt gjort alla vanliga uppgifter som behöver göras. Viljan har funnits att jag skulle klara mig igenom det och göra det själv. Men jag har efter hand insett att jag ändå behövde hjälp, tack vare bland annat vänner, och har därför varit i kontakt med kuratorn som finns på skolan.
 
Jag kämpar hårt med att minska mina krav på mig själv och att bli av med min prestationsångest. Det är svårare än jag väntat mig, men jag jobbar på det hela tiden. Att dra ner på tempot i skolan är otroligt svårt, speciellt när vi jobbar mycket i grupp i skolan så att min prestation påverkar andra. Men då jag fortsatt som vanligt har jag nu under helgen haft ångest igen. Att jag inte kan lära mig av mina erfarenheter... Men jag fortsätter min resa mot att må bättre igen :)




Anna

Så himla viktigt!! Bra du skriver om det, hoppas det uppmärksammas mer!

Svar: Ja, jag kände verkligen att det var viktigt berätta om det och att ungdomar i framtiden inte ska behöva känna den här pressen.
Jessica Larsson



Anna Sofia

Bra att ta ledigt! Hade en klasskamrat som gick i väggen och var borta i ett år. Själv hade jag det väldigt tufft sista året i gymnasiet, pluggade sena nätter och sov bara 4 timmar/natt sista terminen. Brast ut i gråt tillslut för kände mig så konstig, kan inte säga att höga betyg var värt något som skulle ta mig år att bygga upp igen... lyssna på dig själv, superviktigt :)

Svar: Det är just det där med att gå in i väggen som jag är rädd för att göra, jag vill inte att det ska gå så långt! Jag hoppas att du mår bättre idag och att du inte har den pressen på dig själv. Jag jobbar för fullt med att sänka mina krav, men fy vad svårt det är!
Jessica Larsson



ISA

fina du! vad modigt att du vågar prata om detta.. ju fler som uppmärksammar det, desto fler kanske kan hindras från att låta kraven och stressen ta det så långt. Lyssna på kroppen nu och var snäll mot dig. Kram!

Svar: Jag hoppas verkligen att det kan bli mer accepterat att prata om saker som detta! Tack! Jag försöker att lära mig att lyssna på mig själv. Kram!
Jessica Larsson



Hanna

Bästa du<3







Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: